Såddkursens faser

Vad händer egentligen på en sådd?

En del personer som inte har varit på såddkurs ber oss ibland att berätta vad vi gör på kurserna och vad de går ut på. Det är inte helt lätt, eftersom sådd är så pass upplevelseinriktad – men här är i alla fall ett försök till beskrivning utifrån de olika faser som normalt förekommer/uppstår.

Fas 1 – Att anlända

Efter lite världsliga bestyr med att hitta till sina rum, välkomstmiddag och praktisk info så börjar själva kursen i arbetssalen. Det första passet handlar mycket om att landa i sig själv och i sin egen kropp. ”Ligg ner, känn din tyngd, andas djupt, skaka loss resan och släpp det du har med dig från din vardag.” På olika sätt anländer vi till kursen, notera vad som surrar i våra sinnen, och försöka göra oss mer tillgängliga för att ta in det som händer här och nu – såväl omkring oss som i oss själva.

När vi slappnar av märker vi ofta att vi är trötta och bara vill sova. Normalt är det ett lager som vi såsmåningom kommer igenom. Efter det är vi fortfarande kanske lite stillsamma eller sömniga, men ändå mer närvarande.

Fas 2 – Aktivera kroppen 

När vi vaknar till lite mer efter den första avslappningen börjar vi arbeta med att aktivera kroppen. Vi rör den på olika sätt; långsamt, noggrant, snabbt, vilt, organiskt, repetitivt, inspirerat. Ibland får vi massa energi, ibland är vi fulla av motstånd. Oavsett fortsätter att röra oss, att väcka och arbeta igång kroppen, samtidigt som vi tömmer oss på slöhet, spänningar, avighet och motstånd.

I den här fasen börjar vi också att jobba mer tillsammans. Vi ser varandra, har fysisk kontakt, interagerar, utforskar hur det är att relatera till andra kroppar. Kontakten är inte personlig eller social, men vi blir en grupp av kroppar som rör sig – fysiskt och energetiskt – i ett gemensamt rum. Vi påbörjar resan mot att bli en sammanlänkad grupp, nästan som en stam.

Många övningar från den fysiska teatern handlar om att göra fysiska rörelser på ett noggrant sätt. Det tvingar oss att vara närvarande i kroppen och i nuet, och det hjälper oss att glömmer bort oss själva, hur vi uppfattas utifrån och våra vanliga bekymmer. Efter ett intensivt kroppspass i arbetssalen är vi ofta trötta i kroppen, men samtidigt alerta och i någon mån renade i sinnet.

Fas 3 – Tillhörighet och trygghet

Löpande under första kvällen och under dag två då gör vi övningar där vi interagerar och relaterar till varandra som en grupp. Vi har en runda där vi delar vår intention med att vara med på kursen, vi dansar tillsammans, vi kanske gör röstövningar, vi övar tillsammans på att finna och uttrycka vår ”Ja!” och vårt ”Nej!”.

Allt det här öppnar upp för en möjlig känsla av tillhörighet. Med den känslan kommer dock både trygghet och ifrågasättanden. Kan jag verkligen lita de andra och på gruppen? Får alla delar av mig plats? Om jag släpper fram hela mig, och visar min sorg, eller min ilska eller min spralliga glädje – kommer jag att vara accepterad så också. Eller är jag välkommen i gruppen bara så länge jag är som de andra?

Fas 4. Individuella processer – hållna av det gemensamma fältet

Ju mer vi rör på kroppen, öppnar upp för trygghetet i gruppen och visar oss själva i sårbarhet och styrka – ju mer brukar de individuella processerna ta fart. De kan se väldigt olika ut – frustration, aktiverad förvirring, ilska, sorg, markering av integritet med mera. Gemensamt är att de är olika former av emotionellt rensningsarbete.

I den här fasen av kursen har vi normalt ett pass där det ges möjlighet till utlevelse, individuellt expressivt känsloarbete bevittnat av gruppen. Ibland vet man som deltagare precis vad som vill ut ur systemet, ibland hjälper vi till att guida och ge stöd.

Om man lyckas få tag på de känslor som väcks upp – och vågar släppa fram dem – så sker normalt någon form av transformation. Efteråt är man trött och känslomässigt ”mör”, men samtidigt lugnare och renare. Man kan uppleva stillhet och klarhet, och ibland en andra våg av sorg som dock är mer stillsam och ofta blandad men tacksamhet.

Fas 5. Det gemensamma fältets magi

Ju mer de olika processerna verkar i var och en av oss, ju mer förstärks det gemsamma fältet. Vi blir berörda av att de andra visar sig i autencitet, och vi har själva fått möjlighet att tömma oss på motstånd, oriktad energi, frustration och blockerade känslor. Sammantaget brukar allt det här inte bara ge en behaglig gemensam avslappning utan även leda till en förhöjd känslighet. Det är som om våra känslokroppar har kopplats ihop, och att vi i ett naturligt flöde växlar mellan sorg och frid, mellan att ge och ta emot stöd.

I den här fasen jobbar vi ofta med meditation, naturupplevelser, och pass när vi bara är tillsammans med vår närvaro och våra känslor, utan att göra så mycket. Här är utmaningen att våga ta emot den trygghet och acceptans som finns i gruppfältet.

Varmt välkommen på sådd!

Texten ovan är ett försök till beskrivning av vad som händer processmässigt på en sådd, både på individ- och gruppnivå. Naturligtvis skiftar dynamiken från person till person och från grupp till grupp. Dessutom går faserna i verkligheten mer som i vågor som överlappar varandra, och är kanske inte så tydligt avgränsade tidsmässigt som i beskrivningen ovan.

/ Magnus Skånberg – mars 2019

En reaktion till “Såddkursens faser

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: